Vad fan har jag gjort!?

Jag har cuttat mig själv bara för att få uppmärksamhet!

Jag är inte klok!

Min kille vet om det och han är orolig för det.

Jag låtsas som att jag gjorde det och då ville han ha bevis.

Så... jag gjorde det på riktigt igår för första gången.

Sen fortsatte jag bara...

Han hade sagt till min syster på Facebook och hon hade bett mig komma till henne.

Så jag cyklade dit, och sen när hennes pojkvän hade gått frågade hon: "Hur mår du?"

Och jag svarade: "Bra".

Och så kollade hon noga på mig och sa: "Säkert att du mår bra?"

Så visade hon bild på min arm som hon mystiskt hade fått tag på.

Då visste jag att det var min kille som hade skickat det till henne och bett henne prata med mig.

Hon frågade hela tiden: "Varför gjorde du det?"

Men hon blev inte sur.

Hon sa till min bror att han ska följa med mig till kuratorn...

Nej, fan vad pinsamt!

Vad ska jag göra!?

Hjälp!

Idag är jag glad.

Väldigt, väldigt glad.

Varför?

Ja, det vill ni nog veta, och självklart ska jag berätta vad.

Killen jag är kär i ska ringa mig ikväll, det sa han innan jag gick hem.

Men det är inte allt, han sa att jag och han kanske kunde vara på sommarlovet någon gång.

Och det är speciellt allt eftersom jag gillar honom, jag pratar med honom varje dag.

Vi skrattar varje dag tillsammans.

Innan vi började i 4:an kände jag hans nuvarande bästis, vi brukade vara då.

Alltså hans bästis och jag då.

Var även vän med 2 stycken som nu är populära i klassen.

Iallafall, när han sa det log han och jag blev helt stel och blev lycklig inom mig.

Jag har för mig att han någon gång sagt att han gillar mig som vän, brukar man säga så?

Okej, men nu är det Fredag, gött.

Hehe, nej jag är inte från Gbg ;D

Kärleken är svårt att styra över.

Sålänge personen gillar dig vet du att du borde vara glad.

Var lycklig, då vet du att du klarat uppgiften att få kärleken på fall.

Va, är jag mobbad?

Jag skulle inte direkt kalla det mobba längre, alla som gjorde det har slutat.

Det var bara i 4:an dom retades lite eftersom de tyckte att det var roligt at jag jaga dom för att jag var längre än dom.

Jag sa det till mina 2 kompisar när vi gick i 4:an och dom lovade att inte säga det till någon.

Men nu i 5:an när jag väl kommit över det och är glad säger dom det till deras lärare.

Så en dag när jag hade lektion bad dom mig att komma ut för att jag, deras lärare och dom skulle prata om det.

Men seriöst, vet ni hur arg jag blev på dom?

För det första så gjorde en av dom det värre genom att säga att jag har haft självmordstankar.

Och nej det har jag inte.

Men vem fan säger det, det är privata saker!

Man säger för i helvete inte sådna saker till personer som personen det handlar om inte känner!

Det skapar ju bara problem!

Och i Fredags fick jag en lapp av socialen, att jag, min pappa, kuratorn, och typ någon annan skulle sitta och prata om skit som jag fan inte bryr mig om.

Vadå? Jag mådde bra ända tills detta!

Och man får ju absolut inte dra in socialen i saker om man inte frågat själva personen först!

Hur dumma får man vara? 

Livet leker, och det är inte alltid lätt.

Du har dina åsikter och känslor.

Ingen får bestämma över dig.

Ja, jag har börjat svära i mina texter allt eftersom jag är så irriterad.

Jag skulle prata med dom imorgon 3/5 klockan 11, det är ju skoltid!

Tror dom att jag är intresserad av att prata om irriterande saker?

Vad tycker ni, är det fel det dom gör?

Jag har blivit trött på lögner, folk som talar bakom ryggen på en.

Men vad kan jag göra åt det?

Låta världen vända sig mot mig?

Nej, men jag har förlorat mina två bästavänner på två olika anledningar.

Ehm, ja jag kan börja med den ena.

Hon och jag har gått i samma klass ända sedan 1:an.

Vi var bästavänner sen dess, vi var nästan varje dag.

Men i 4:an och 5:an har vår vänskap minkat om man säger så.

Just nu är hon sur på mig eftersom jag inte är med henne så mycket, och det är pågrund av att jag inte vill, kan eller att jag är med mina andra kompisar, jag förstår liksom inte varför hon har en anledning till att bli arg på mig för det, så ja, nu är hon med dom andra.

Det var faktiskt ett konstigt sätt att bli ovänner på, men hon kan vara så ibland...

Okej, nu över till min andra gamla bästis...

I 4:an var vi absolut bästavänner, vi skrattade åt allt tillsammans, vi sovde över varje vecka.

Men nu i 5:an är hon mest sur på mig, varför? 

Jo för att hon tycker nu att jag är konstig och att jag är elak osv...

Okej det som nyss hände var i Måndags, jag och min kompis var inne på ett onlinespel.

Då hade min gamla bästis skrivit sin "privata" bloggadress som hon inte ville att någon i hennes skola skulle få se/läsa. 

Och ändå tjatade hon om den som om hon vill att jag ska det men när jag skrev:

"Jag vet vad din privatablogg heter, haha" på chatten (på skoj alltså) svarade hon:

" Nej! Nu måste jag ta bort den! Tack så mycket din hora!".

Och eftersom jag nu visste hennes bloggadress till hennes privatablogg sa jag det till tre killar i min klass...

Hon var sjuk Tisdagen och Onsdagen och idag när hon kom till skolan hållde dom tre killarna på att säga hennes bloggadress till henne för att reta henne typ, då vet hon självklart att jag har sagt det.

Då blev hon väldigt arg på mig och skrek: "Jag hatar dig!".

Men en av dom tre killarna är faktiskt snäll, huhm, kanske lite mer än snäll...

Ja jag vet att jag var kär i en kille förrut men jag har insett att han och jag inte har något gemensamt.

Han är med dom populära i klassen och dom retar folk och är ju sådna som typ bråkar i klassen.

Men han jag nu är kär i har massa gemensamt med mig, och vet ni vad?

Jag tror han gillar mig också, men det är inte säkert.

Vi typ skrattar tillsammans varje dag, vi tycker likadant om vissa saker.

Och idag t.ex så passade vi en basketboll till varandra och när han missade bollen en gång slängde han sig över marken, vi båda skrattade ihjäl oss.

Men iallafall, nu ska jag ju prata om mina gamla bästisar.

Alltså jag försöker bli vän med henne igen, efter det hände idag har jag fått henne att skratta.

Samt att innan det att jag fått henne att skratta frågade hon mig om jag ville sitta med henne på bilden när man skulle göra saker av lera, men eftersom vår dumma fröken valde grupper kom vi inte i samma grupp. 

Livet är inte lätt, för det är inte komplett.

Ändra inte på något, det skapar problem i framtiden.

Men ge aldrig upp förens det du ångrar vinner.

Och kom ihåg att dina vänner är en viktigt del i ditt hjärta.

Alla har väl någon gång varit kär i någon, eller är till och med det nu.

Jag har lite svårt med det där att få en att gilla en.

Jag är blyg, jag visar inte allt jag vill igentligen.

Att gilla någon är på något konstigt sätt bra och tryggt.

Speciellt om personen gillar en tillbaks.

Jo, det är så att jag är kär i en kille i min klass.

Jag tycker han är väldigt söt.

Han är om man säger "populär" medans jag är den som troligtvis är på den "töntiga" sidan.

Liksom jag vet inte vad jag ska säga eller göra!?

Jag tror han är kär i en annan i min klass, och om han nu är det så vet jag ju att vi inte går ihop.

Jag är inte redo för ett förhållande men liksom jag vill gärna vara liite mer än vänner.

Liksom, inte pussa eller sådant men att vara bästavänner fast ändå kära, om ni fattar?

Alltså att vi inte är ihop men ändå så håller vi oss tillsammans och är snälla mot varandra.

Annars så är det en annan kille i min klass som jag varit kär i ända sen 1:an, vi har gått i samma klass han och jag.

Och sen när vi börja i 4:an blandades klasserna så  jag lärde mig känna nya personer.

Då träffade jag även min nuvarande näst-bästavän.

Liksom hon är verkligen rolig och har det ungefär som mig.

Och problemet med henne i klassen (bara) är att hon också är kär i han jag är kär i!

Liksom hon gick i samma klass som honom tidigare så hon har kännt honom längre.

Hon har väl säkert större chans än mig...

Men han killen som då gått i samma klass som mig ända sen förskolan och nu är ganska lugn och snäll.

Även rolig och fånig och lite söt på beetendet.

I slutet av 4:an blev jag istället plötsligt kär i han andra.

Och slutade gilla honom andra.

Oj, ganska jobbigt att skriva han och han eftersom jag pratar om båda samtidigt men nämner ändå inga namn.

Så jag skriver smileys, hehe.

Detta är han jag är kär i nu: ♥.♥
Och detta är han jag kännt sen förskolan: ○.○

Okej, men alltså när jag slutade gilla ○.○ så blev han tillsammans med en annan tjej i min klass.

Så då trodde jag att jag istället kunde gå till ♥.♥ istället.

Men det visade sig alltså att på varje lektion kollar ○.○ på mig.

Inte för jag vet varför men jag försöker inte verka som jag ser det.

Och på rasterna gillar jag att spela fotboll.

Inte för att skryta eller något men jag spelar ganska hårt och vill verkligen göra mål.

Jag fegar aldrig för bollen vilket många andra tjejer gör när dom är med och spelar.

Och när jag visar att jag kan spela bra på fotboll kanske ♥.♥ gillar mig.

Idag t.ex så stod jag säkert 17 meter ifrån målet och bollen kom imot mig, jag bara sköt och vara väldigt nära på att göra mål och alla bara "ooo".

Och en kille i den andra klassen går i fotboll och är bättre än mig men när jag går på så blir han nästan alltid rädd för jag är större honom på längden alltså.

Jag har ganska lätt för att ta bollar ifrån andra sålänge jag orkar att försöka.

- Om du vill något, ge aldrig upp, försök hur många gånger du vill tills du fått det uppfylldt.

Och nu har jag några frågor till er:

* Vad ska jag göra?

* Hur ska jag göra?

* Har jag gjort fel?

* Gillar jag fel kille?

Någon som verkligen vet bra om kärlek?

Snälla kommentera hur jag ska göra, är jag olyckligtkär?

Gillar jag en person i onödan?

Bildkälla: WeHeartIt

//Onceday