Vad fan har jag gjort!?

Jag har cuttat mig själv bara för att få uppmärksamhet!

Jag är inte klok!

Min kille vet om det och han är orolig för det.

Jag låtsas som att jag gjorde det och då ville han ha bevis.

Så... jag gjorde det på riktigt igår för första gången.

Sen fortsatte jag bara...

Han hade sagt till min syster på Facebook och hon hade bett mig komma till henne.

Så jag cyklade dit, och sen när hennes pojkvän hade gått frågade hon: "Hur mår du?"

Och jag svarade: "Bra".

Och så kollade hon noga på mig och sa: "Säkert att du mår bra?"

Så visade hon bild på min arm som hon mystiskt hade fått tag på.

Då visste jag att det var min kille som hade skickat det till henne och bett henne prata med mig.

Hon frågade hela tiden: "Varför gjorde du det?"

Men hon blev inte sur.

Hon sa till min bror att han ska följa med mig till kuratorn...

Nej, fan vad pinsamt!

Vad ska jag göra!?

Hjälp!

Va, är jag mobbad?

Jag skulle inte direkt kalla det mobba längre, alla som gjorde det har slutat.

Det var bara i 4:an dom retades lite eftersom de tyckte att det var roligt at jag jaga dom för att jag var längre än dom.

Jag sa det till mina 2 kompisar när vi gick i 4:an och dom lovade att inte säga det till någon.

Men nu i 5:an när jag väl kommit över det och är glad säger dom det till deras lärare.

Så en dag när jag hade lektion bad dom mig att komma ut för att jag, deras lärare och dom skulle prata om det.

Men seriöst, vet ni hur arg jag blev på dom?

För det första så gjorde en av dom det värre genom att säga att jag har haft självmordstankar.

Och nej det har jag inte.

Men vem fan säger det, det är privata saker!

Man säger för i helvete inte sådna saker till personer som personen det handlar om inte känner!

Det skapar ju bara problem!

Och i Fredags fick jag en lapp av socialen, att jag, min pappa, kuratorn, och typ någon annan skulle sitta och prata om skit som jag fan inte bryr mig om.

Vadå? Jag mådde bra ända tills detta!

Och man får ju absolut inte dra in socialen i saker om man inte frågat själva personen först!

Hur dumma får man vara? 

Livet leker, och det är inte alltid lätt.

Du har dina åsikter och känslor.

Ingen får bestämma över dig.

Ja, jag har börjat svära i mina texter allt eftersom jag är så irriterad.

Jag skulle prata med dom imorgon 3/5 klockan 11, det är ju skoltid!

Tror dom att jag är intresserad av att prata om irriterande saker?

Vad tycker ni, är det fel det dom gör?

Alla växer upp, det är en del av livet.

Vi alla växer upp när tiden är inne och det är det normalaste i världen.

Det kanske växer lite när man är mindre men det är naturligt.

Det är ett tecken på att man börjar bli äldre.

Ingen får reta en för sin kroppsbyggd.

Man kanske har lite större bröst en några andra och alla pratar om en bara för det.

Men man kan vara stolt för om dom skrattar åt det får dom gärna skratta åt sig själva när dom börjar växa.

Jag föddes i April och skulle igentligen födas någon gång i sommaren.

Min pappa är lång och min mamma är kort.

Dom är sklida och det kan vara svårt att koncentrera sig när man väl tänker på det.

Man vill ju ha ihop sin familj, ha roligt och skratta.

Men tydligen är det inte alltid att det är så, det visar sig vara flest barnföräldrar som skiljer sig.

Familjen är det viktigaste i våra liv. 

Vi ska känna oss trygga och kunna prata med våra föräldrar när vi behöver.

Vi ska känna oss bekväma att berätta allt till dom.

Vissa saker kanske är lite personligt och då kanske man inte vågar säga det.

Men tänk att dina föräldrar är dom närmaste och dom finns alltid för dig.

Älska din familj i den tid du har med dom, senare är tiden borta...

Att vara en människa på denna jord är ett ansvar livet gett oss.

-Var nöjd med ditt liv, så fin som du kommer endast från dina underbara föräldrar.

//Onceday

Jag kanske är lite tjock, klär mig inte så mode-aktigt.

Jag kanske inte fixar mitt hår varje dag.

Jag kanske inte ser perfekt ut men jag har iallafall en själ.

Att folk tycker är en person är helt fel.

Alla personer ser fina uta oavsett vikt, hudfärg, frisyr och klädsmak.

Jag gillar svart och vill ha svarta kläder men min mamma köper färg glada kläder hela tiden till mig.

Jag vågar inte gå ut till stan själv och handla, det händer oftast att jag möter några jag känner.

T.ex när jag var och fika med min syster på Espresso House kom ○.○ som ni fick läsa om i andra inlägget och hans kompis, alltså han som blev rädd för mig när jag spelar fotboll.

Dom hade sett mig och hon sitta där, jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände, kanske gjorde vi något pinsamt.

Och då hade alltså ○.○ erkännt att han och hans kompis tjuvkikat på oss ganska länge.

Haha, det var så pinsamt.

Och i skolan är det några tjejer i min klass som hels vill undvika mig, dom vill inte prata med mig.

Dom gillar Justin Bieber och One Direction men det gör inte jag, sorry...

Liksom, alla behöver inte tycka likadant!

Hur skulle världen se ut om alla bara gillade JB och 1D!?

Problem... stora problem...

Alla får tycka vad dom vill och människor ser bra ut oavsett vad folk tycker om än.

- Du är bäst på att vara dig själv, och så ska alla se dig, alla måste lära sig att tycka om dig som den du är.

I 4:an så var det några killar som hållde på att reta mig, jag blev kallad för tjockis, h*ra, idiot, fuling osv...

Men jag sa det inte till någon, inte ens till mina föräldrar, den ända som visste det var min bästavän.

Nu har hon och jag bytt roller om man ska säga så, i 4:an var det jag och i 5:an är det hon.

Alla killar som varit taskiga har slutat och istället har vi blivit vänner, vissa av dom.

Ganska bra, men jag visste att jag skulle dra in stora problem om jag sa det till t.ex kuratorn i skolan.

Jag kan inte lita på någon annan än mig själv, det är jag som tar besluten på det jag ska tro.

Jag tror bara på det jag ser och inte hör.

Lögner dyker upp här och var men det är inget jag tänker på.

Jag vill inte blanda mig i någon annans komflikt.

Bildkälla: WeHeartIt

//Onceday