Finns det ingen jag kan prata med? 
Jag mår bara dåligt hela tiden!
Idag gjorde jag och min "ex-pojkvän" slut för typ 8:onde gången.
Och jag kär i en annan kille efter ett tag när vi höll på att bråka och då det inte kändes som vi inte ens var ihop.
Han älskar mig fortfarande men han ljuger nu tydligen om att han har en ny flickvän.
Som om jag skulle tro på honom efter att han har ljugit om att hela hans liv!
Ångrar att jag träffade honom från första början.
Jag cuttar mig igen, för att jag mår dåligt och inte för uppmärksamhet.
Det finns ingen som har samma problem som mig.
Men iallafall, han sa till personen jag var kär i (jag skrev om honom den 7 Juni om ni kollar längre ner).
Men det visade sig att han var kär i någon annan och det säger då mitt ex till mig för att göra mig arg.
Jag blev ledsen såklart, varför ska kärlek vara så jävla komplicerat!?
Kommer vara olyckligt kär länge...
Jag har blockerat mitt ex överallt så jag inte har kontakt med honom, hatar han så enormt mycket!
Han har förstört mitt liv!
Jag vill bara lägga mig ner och dö, alla verkar må så bra.
Ha många vänner som bry sig, de kan få ett förhållande på nolltid.
Vadå? För att jag är den personen som är tyst och inte gillar folk ser alla mig som ett hot.
Jag är trött att behöva må dåligt!
Jag vill inte blanda in socialen eller något, jag vill bara ha hjälp!
Jag har frågat Bris en gång men de svarar inte!

Nu har jag massa sår på mina armar.
Har inget att leva för längre...

Tänk hur allt ändras nu efter det, jag och personen jag är kär i kommer inte prata lika mycket.
Det kommer vara annorlunda.
Jag vill bara dö!

Va, är jag mobbad?

Jag skulle inte direkt kalla det mobba längre, alla som gjorde det har slutat.

Det var bara i 4:an dom retades lite eftersom de tyckte att det var roligt at jag jaga dom för att jag var längre än dom.

Jag sa det till mina 2 kompisar när vi gick i 4:an och dom lovade att inte säga det till någon.

Men nu i 5:an när jag väl kommit över det och är glad säger dom det till deras lärare.

Så en dag när jag hade lektion bad dom mig att komma ut för att jag, deras lärare och dom skulle prata om det.

Men seriöst, vet ni hur arg jag blev på dom?

För det första så gjorde en av dom det värre genom att säga att jag har haft självmordstankar.

Och nej det har jag inte.

Men vem fan säger det, det är privata saker!

Man säger för i helvete inte sådna saker till personer som personen det handlar om inte känner!

Det skapar ju bara problem!

Och i Fredags fick jag en lapp av socialen, att jag, min pappa, kuratorn, och typ någon annan skulle sitta och prata om skit som jag fan inte bryr mig om.

Vadå? Jag mådde bra ända tills detta!

Och man får ju absolut inte dra in socialen i saker om man inte frågat själva personen först!

Hur dumma får man vara? 

Livet leker, och det är inte alltid lätt.

Du har dina åsikter och känslor.

Ingen får bestämma över dig.

Ja, jag har börjat svära i mina texter allt eftersom jag är så irriterad.

Jag skulle prata med dom imorgon 3/5 klockan 11, det är ju skoltid!

Tror dom att jag är intresserad av att prata om irriterande saker?

Vad tycker ni, är det fel det dom gör?